Förlossningsberättelse, 19/4-15

Ska börja skriva på min förlossningsberättelse, jag kommer att vara helt ärlig, allt kommer med precis som förra gången. Jag vill ha allt nerprintat så jag kan gå tillbaka när jag tror jag glömt. Läsning sker alltså på egen risk.

Fixade det sista på lördagen, hämtade liggdelen till vagnen och lånade en säng. En sån där man hänger på sin egen säng så man har koll på ungen hela tiden, skitbra, lånade den till Rocky oxå. Vädret var fint så när jag kom hem fick jag lite feeling och skulle tvätta bilen. När jag kört in den fick jag ännu mera feeling och dammsög och torkade av hela bilen invändigt först. Man vet ju inte när man får möjlighet nästa gång..

Söndag. Vaknade kl 3 på natten av att jag hade lite sammandragningar. Det har jag haft varje natt i flera månader och det har berott på det minsta lilla kiss i blåsan som samlats. Upp och pinka. Somnade om, vaknade av att jag fortfarande hade sammandragningar och kände mig lite skitnödig. Hade lite svårare att somna om, för tänk om det var på gång? Då hade jag inte packat väskan, och var det nåt mer jag glömt?
Gav upp till slut och gick ner för att bajsa, upptäcker då att slemproppen gick. Jaha då är det på gång, men inte särskilt stressande då slemproppen och bajsandet började nästan ett dygn innan det satte igång med Rocky. Sammandragningarna var fortfarande där, men kände mig bara bajsig när dom kom. Plockade fram grejer till förlossningsväskan och kände mig trött så jag la mig på soffan.

Vaknar halv 7, nu gjorde det lite ont, kvart i 7 och kl 7. Tänkte att jag kunde ge upp sovandet och bryggde en kopp kaffe istället, sket lite till och bestämde mig för att klocka en värk. Det gjorde ont nu, mest i ljumskarna och jag andades som barnmorskan lärt mig. 30-40 sekunder satt den i och jag visste att det var inte ens lönt att ringa in, dom kom sällan och var korta. Rådet jag fick med Rocky, "har du provat ta en varm dusch och två panodil?". Så det gjorde jag för att kunna säga att jag hade gjort det.
Kl 8 gick jag upp för att ta på mig trosor, väckte Morgan och Rocky, förklarade att det var på gång iaf.

Jag är fortfarande trött och lägger mig i sängen, somnar till för att vakna när värkarna kom. Dom gjorde rejält ont nu, men jag andades och höll mig i byrån. Efter 5 värkar gick jag ner, nu ville jag ringa förlossningen för lite lustgas hade inte varit helt fel nu, kollar på klockan och den är 9. 5 värkar på en timme?! Går på toa och upptäcker att jag blöder, yes! Nu måste jag få komma in, jag vill bli undersökt!

Frågar Rocky om han vill vara hos farmor eller mormor idag, sen undrar jag om inte dom började komma lite tätare? Här är det lite yrt, för jag behövde hjälp att packa den där väskan, och Rocky skulle ju oxå ha en väska med sig. Sen var jag fortfarande trött och behövde vila så jag hängde över soffan och hjälpte inte till ett dugg med vad som skulle göras. Morgan fick ta på både strumpor och leggings. Borsta tänderna var jag oxå tvungen att göra, och Morgan hade bryggt en kopp kaffe till jag skulle dricka. Men det blev varken mer kaffe eller frukost.
Vi blir färdiga till slut och jag har jätteont. Ungefär lika ont som när vi åkte in med Rocky, och jag var öppen 2 centimeter. Kan inte böja mig ner för att ta på skorna så det blir foppatofflor, jackan i handen, för jag var svitt, och Morgan, ta med mina vanliga skor! Morgan säger att det är bäst om vi tar min bil? Sätter mig i bilen och i samma sekund fattar jag att det här går inte, jag kan inte sitta såhär. Det kommer en värk och jag får ramla ut ur bilen för att ställa mig på alla fyra utanför, nu kan jag inte andas genom värken, det låter om mig istället? Morgan säger till mig att gå in i bilen och jag försöker förklara att det inte går, jag kan inte sitta så, ring ambulansen. Morgan har ju oxå rockys förlossning i minnet och tycker att jag ska hoppa in i baksätet istället, så jag lägger mig där, jäkligt obekvämt och Rocky sitter ju i sin stol bredvid.

Nu har inte Rocky nåt val, närmast anhalt är farmor så där får det bli. Jag brölar och det känns fan som nåt är på väg. Rocky blir lämnad utan förvarning och så fort bilen börjar rulla får jag känna efter. Jo, jag känner nåt är på väg, nåt mjukt. Säger till Morgan att ringa förlossningen, det kommer en ny värk och det där mjuka kom längre ner, ring förlossningen! Han säger att han ringer hela tiden men ingen svarar, ring ambulansen då, säger jag igen. Nu är jag livrädd att dom ska säga att dom har fullt och vi ska få vända och köra mot Ystad istället.
Dom svarade nu, säger han. Jag hör att han rabblar mitt personnummer, andra barnet, vi är på väg in, vid sågverket. Det kommer en ny värk och jag skriker, det känns som den kommer! Barnmorskan i luren säger, stanna bilen! Men min Morgan drabbar inte av panik så snabbt, utan han letar efter en ficka att köra in i. Nu blir det högtalar-telefon och jag hör att hon säger till honom att dra ner byxorna och kolla, jodå där är ju en hinnblåsa som buktar ordentligt ut. Jag frågar om han inte kan vända bilen åtminstone, jag vill ju inte gärna ligga med röven ut mot trafiken, skit i det svarar BM. Jag hör att hon ringer ambulansen.

Det kommer en ny värk och jag brölar för fulla muggar, det kommer längre ut, hör jag Morgan säga. Jag försöker själv hålla emot där bak, får bajs på fingrarna och vill ha våtservetter, BM säger igen, skit i det. Men jag vet, att när nästa värk kommer, kommer man att sätta handen mot närmsta grej, och kleta bajs där. Morgan förstår att jag inte vill ha bajs i bilen.. Och letar våtservetter i väskan, men hittar istället byta-blöja-underlägg som han så förståndigt lägger under mig. Det kommer en ny värk och nu skriker jag att jag spricker, Morgan såg väl huvudet där, och BM frågar hur jag ligger och att jag inte får klämma ihop benen, det gör hon säger han. Får besked om att lägga mig på rygg, men hur ska det gå till när jag har en bilbarnstol bakom mig? Ber Morgan ta bort den, han får inte lämna mig säger BM. Han går över ändå, "jag hörde dig", gapar BM. "Gå tillbaka om barnet kommer nu!" Han hittade våtservetterna nu iaf. Hon frågar om vi har nåt att ta barnet i, så Morgan fick dra av sig tröjan. Ny värk, och nu kände jag verkligen hur jag sprack men jag kunde inte säga nåt mer än, brööööl. Plopp, där kom huvudet. Jag flåsar och pausar och hör hur Morgan och BM pratar med varann. Hur ser det ut? Hur ligger den? Den vänder sig och har en hinna över ansiktet. Den ska man ta hål på, och den var tydligen seg. Här gick nog vattnet tror jag. Det kommer en ny värk och vad jag kan komma ihåg så kom resten av ungen nu, och det var rätt kämpigt. Kommer ihåg att med Rocky drog dom ut honom den sista biten, men det vågade inte Morgan så jag tryckte ut hela ungen, ända ut till fötterna.. Sen skulle hon ju skrika. Fångad i en swedol tröja, och jäkligt hal skulle Morgan försöka banka den i rumpan, den skrek. Jag säger att jag kan ta den nu, och samtidigt ser jag ambulansen. Puh! Vad blev det förresten? En flicka, 10:22. Shit, hon föddes i bilen, i min bil, i min nystädade passat!

Så ambulansen kom men vi var ju klara. De hämtade peang och sax, Morgan fick klippa navelsträngen, för att sen sätta sig i ambulansen med henne, inlindad i filtar. Jag skulle försöka ta mig ur bilen med navelsträng och peang i änden, hängande ur mitt ho-ho, samtidigt som jag skulle försöka hålla en filt runt mig. Lättare grejer har man ju varit med om. Sätter mig på båren och tittar in i min bil. Ajdå.
Åker ambulans för första gången i mitt liv och flickan får sin första nalle, med Falck-tröja. Väl på förlossningen konstateras låg temp på tösen, 34.5, så det blev en del kämpande med det, och jag fick inte åka hem direkt av den anledningen.

Jag skakade i flera timmar efter, och jag vet inte hur många gånger jag sa till Morgan, "vilken grej alltså". Men jag var nog mer chockad över det här än han..