6-10, uppdaterad

Jag har dammsugit, diskat och torkat golven. Bebis sover och jag ska försöka printa ner vad som hände alla dagarna innan Rocky kom. En förlossningsberättelse. Jag hade tänkt att jag kunde gå tillbaka och själv läsa vad som hände om jag mot förmodan får för mig att skaffa fler ungar. Jag kommer inte utelämna några snaskiga detaljer, är du äckelmagad eller själv ska föda barn snart, sluta läs här.

Fredagen den 6:e. Vaknar på morgonen och känner den där berömda mensvärken, känns annorlunda och jag tror att nåt är på gång. Jag tror ännu mer att nåt är på gång när jag behöver skita flera gånger efter varandra. Vid 4 på eftermiddagen tror jag att jag sketet ner mig, kladdig överallt när jag torkar mig, kollar pappret och det är slemmigt blod. Jag antar att detta är slemproppen och berättar för Morgan att nåt definitivt är på gång, ungefär samtidigt börjar den här mensvärken komma och gå och gör dessutom ont.
Går och lägger mig vid 23, fattar att det är sammandragningar (fortsättningsvis SD) och börjar klocka dom. 11 minuter, 9 minuter. Nu gör det jätteont och jag kvider. Går ner och lägger mig på soffan för att inte väcka Morgan. Slutar klocka SD vid 5 på morgonen då det är 5-7 minuter mellan.

Lördagen den 7:e. Vaknar igen kl 7, har sovit korta stunder. Somnar 8 och vaknar 9 igen. 10 minuter mellan SD. Är sur för att jag inte fått sova ordentligt när det ändå inte verkar hända så mycket. Ringer förlossningen och berättar vad som händer, får rådet att ta 2 panodil, bada och vila. Ligger på soffan hela dagen men kan inte sova, slumrar och då kommer det en SD.
Vid 8 på kvällen är jag helt slut och ringer till förlossningen och ber om råd igen. Får komma in. Hamnar i rum 6. Får en barnmorska vid namn Margit, som faktiskt läst min journal och förstått att jag inte alls är bekväm med att nån rotar "därnere". Öppen som en fingerblomma och jag får 2 citadon och en bricanyl som ska göra att jag får sova. Säger till Morgan att han kan åka hem när jag somnat, han åker 22:15 och då snarkar jag. Att sova på en förlossningsbrits med en filt gav inte nån god sömn, vaknade flera gånger men kunde somna om ganska snabbt.

Söndagen den 8:e. Morgans födelsedag. Han kommer kl 9 och då kallar sköterskorna mig Törnrosa, jodå, har ju sovit i närmare 11 timmar. Känner ingenting när jag vaknar och jag får åka hem. Stackars Morgan får inget större födelsedags firande. Är trött fastän jag fått sova. Vid 4 på eftermiddagen kommer SD igen, gör ont men jag klarar det. Går och lägger mig tidigt, 10 på kvällen och precis när jag ska somna kommer det igång igen. Får gå ner till soffan vid midnatt.

Måndagen den 9:e. Nu gör SD så ont att jag inte längre kan sitta eller ligga när de kommer, jag måste gå, ser säkert skitlöjlig ut när jag går fram och tillbaka, bölar, tycker synd om mig själv, viftar med armarna och kniper ihop röven. 7 minuter, 5 minuter,2, 3, 1, 1, nu börjar jag få panik, det gör sjukt ont och SD hinner knappt avstanna förrän nästa kommer. Jag ringer Morgan, gå uppför trappan går inte, tar en evighet innan han kommer ner, jag tror jag dör. Han får ringa förlossningen men de ska tvunget prata med mig, jag kan ju inte prata! Är välkommen in.
Blir inlagd kl 4:33 i rum 7 och nu tror de att det verkligen är på gång. Får en BM vid namn Elisabeth. Ska lämna kisseprov, tar en faslig tid, jag kan ju inte sitta ner vid SD, så jag står inne på toa med byxorna vid knäna och trampar runt. Kan inte kissa, kommer två droppar men det ska räcka. Öppen 1 cm. De säger att provet visar lite förhöjd äggvita och frågar om jag har urinvägsinfektion, inte vad jag vet svarar jag. Får en spruta petidin som ska göra att jag kan öppna mig mer och slappna av lite. Somnar.
När jag vaknar igen har SD stannat igen. Har en ny BM vid namn Lina. Bölar som en liten unge, de säger att det är helt normalt att det håller på såhär när man är förstföderska. Det skiter jag i, om det har gjort såhär ont hittills, hur ska det bli när det är på riktigt? SD sätter igång med 5 minuters mellanrum. Ber om ett snitt, försöker grunda det i att jag är helt slut och orkar inte mer. Dom är inte lättövertalade på förlossningen och istället får jag en ny sovdos, 2 citadon och 1 bricanyl. Somnar, och när jag vaknar har det avstannat igen.. Dom skickar hem mig kl 21:00
Åker hem, tar 2 panodil, lägger huvudet på kudden och precis när jag ska somna.... Sammandragningar!

Tisdagen den 10:e. SD gör riktigt ont direkt, jag är i upplösningstillstånd. Tappar upp ett skitvarmt bad, men vad hjälper det när jag inte kan sitta vid SD? Ringer förlossningen vid kl 3 igen, och frågar vad som krävs för att de ska hjälpa mig? Säger till dom att jag inte klarar mer. Dom frågar om jag tagit mina pandoil och badat? Får komma in igen. Väcker Morgan och tycker synd om honom som inte heller får sova.
Får rum nr 8 och en BM vid namn Birgitta. Är öppen 2 cm. Kan fortfarande inte kissa men säger inget, tror dom fattar när de får ett glas med 2 droppar i. Får akupunktur i ljumskar och skalle, och värmedyna. Obehagligt då jag flyttar värmedynan för att resa mig vid SD och det känns som nålarna åker in. Tas bort efter 1 timme. Tror de tog in mig igen för att jag skulle bli tyst. Skiftbyte, får en ny BM, Jennie, gullig tjej som nog inte var äldre än mig och som i vanliga fall absolut inte skulle få kreta därnere men känner mig desperat. Ber om snitt igen. Inte det nä.

Poletten börjar trilla ner, kunde inte kissa idag, kan inte kissa idag. Ska verkligen SD kännas såhär? Jag har trott att man får ett tryck neråt, men jag kniper ihop mig allt vad jag kan, står på tå, kniper ihop röven och det gör helvetes ont i kisseröret. Kan jag ha en UVI? Plingar på klockan, Jennie kommer in alldeles blodig, ursäktar sig med att "Jag är liite upptagen, är det viktigt, ring igen så kommer nån annan. Försöker pressa ut några nya droppar och plingar på klockan igen. Ny sköterska, jag säger till henne att jag skiter i att dom säger att det är normalt för det kan det fan inte va! Drar min teori lite snabbt mellan SD och får till svar "Är det inte värkar du står och har eller? Och jag svarar kanske inte så vänligt "Det är ju det jag inte vet!
Får inget direkt svar på provet men läkaren Christel (samma som nekade snitt första gången jag frågade)  kommer in till mig och säger att hon ser att jag har det jobbigt, och jag nu kommer att bli igångsatt så det kommer igång på riktigt. Tack! Och en liten pilla som jag antar var mot UVI.

Blir igångsatt kl 10. Jennie ska ta hål på fosterhinnan med en liten virkenål, men det är en seg hinna och hon lyckas inte. Hon tar fram en ny grej, en liten spiral typ som ska fästas på barnets huvud för att kunna se så han mår bra, får hål på hinnan med denna och jag sprutar ner henne med mitt äckliga bruna vatten. Får en gigantisk blöja på mig, och dropp. Nu sitter jag fast vid droppställningen med en slang i handen och en sladd som hänger ur flaset. Känns jobbigt då jag inte kan gå runt längre vid SD. SD är oftare och starkare, säger till Jennie att jag inte vet om det är vatten som kommer ut vid SD eller jag står och pinkar på mig. Dom kopplar loss mig och jag får försöka kissa på toa men det kommer fortfarande inget. Ber om att få droppet sänkt, det satte ju igång rejält. Droppet sänks och de plockar fram lustgasen. Slangarna är för korta och jag som vill ha ryggen uppe på sängen får sitta på sidan med huvudet på ryggstödet för att kunna dra i mig lustgasen som jag inte tycker hjälper, slänger den ifrån mig när det är som värst för då måste jag ju stå upp igen. Får en "eva-stol" att hänga på.
Har riktigt ont nu och frågar efter den livsviktiga ryggbedövningen. Är öppen 4 cm och det kommer in en annan läkare som ska besluta om jag får det eller inte. Inga problem då hon ser hur jag bankar den här eva-stolen i väggen i frustration. Då kommer det en ny läkare som ska sätta bedövningen, Morgan går ut. Jag får välja mellan att sitta i sängen eller ligga på sidan, jag får absolut inte röra mig när hon har tvättat min rygg tills hon satt bedövningen. Har lite panik över detta då jag fortfarande vill stå upp och stampa vid SD. Sitter och hänger över eva-stolen, får lokalbedövning av spruta och sen en sladd som förs in i ryggen. Klart kl 13. Får besked om att det finns en knapp man kan trycka på för att öka dosen i bedövningen en gång i halvtimmen. Värkarna släpper lite, känns skönt men då ökar de droppet igen.

Kl 14 får jag ny BM igen, Lena och sköterskan Stina. Lena kommer in med en helt fantastisk peppande attityd. Nu minsann ska du öppna dig, du ska få prova nya ställningar och hjälpmedel. Plockar in både pilatesboll och saccosäck och vill att jag ska använda lustgasen igen, men jag säger att jag inte tycker den hjälper. Vill kissa igen, blir bortkopplad och kan nu kissa! SD känns annorlunda, tryck neråt, men jag spänner fortfarande ihop rumpan. Kommer på att jag inte sketet sen i fredags, ber om lavemang. Får förklarat för mig att alla skiter på sig, och det som kommer ut slänger de i soptunnan. Tror jag är förstoppad och vill verkligen ha det här lavemanget. Dom får koppla loss mig igen (stackare) och ge mig lavemang, är förstoppad till den grad att vattnet de försöker få in rinner ut direkt igen, kan skita ut tre kaninskitar.

Kl 15:30, tycker inte att ryggbedövningen hjälper på rätt ställe, är bedövad i magen men det är ju inte där jag har ont, och jag tycker inte att nåt händer när jag trycker på knappen som ska ge mer. Tuppar nog av här nånstans. Vaknar till och jag ligger på sidan, stretande och med lustgasen i högsta hugg. Nån drar isbitar på min mage och frågar om det känns mer eller mindre. Nånting var fel på knappen, alltså funkade den inte, de ökar dosen och nu kan jag slappna av lite.
Nu går det ganska bra, Morgan har berättat att jag snarkade, vaknade, sög i mig lustgasen, och somnade igen. Får proteindrinkar och glass, dom fattade nog hur slut jag var när jag sov mellan SD. Här är allt en dimma men jag kommer ihåg att det var ett väldigt starkt tryck neråt och jag var orolig att BM inte skulle vara där när bebisen kom och frågade Morgan efter varje SD, "Är hon här?"
Blir snuvad på hur nära det var, och får nu stå på knä i sängen över saccosäcken. Jag gillar lustgasen nu och säger "Nu sket jag på mig" efter varje SD. Jag vet att jag var sjukt svinig. Men det kom inte bajs varje gång :) Lena får liv i mig och säger "Vet du vad, du är öppen fullt nu!" Inte förrän nu?! Säger jag som alltid är lika positiv.

Kl 21:48 får jag ny BM igen, eller samma som var där i morse, Birgitta och undersköterska Susanne. Hamnar på rygg och tror att jag börjar krysta rättså direkt. Här blir jag chockad, jag har alltid trott att när ungen kommer till hålet så kommer den ut, inte att den sitter kvar där! Får in te använda lustgasen när jag krystar, bara mellan, orkar knappt krysta. Dom säger till mig att ha munnen stängd när jag krystar, jag svarar att det har jag ju, hör ett brölande ljud och fattar att det är ju jag som låter. Krystar för kung och fosterland och Birgitta säger att jag är så duktig och man ser huvudet stort som en clementin nu. Clementin?! Det är för fan en fotboll, svarar jag.
Hör att nån rotar i bestickslådan och jag frågar nog ganska argt, vad gör ni?! Får, ingenting!, till svar. Nästa jag krystar känner jag att det svider till därnere, och jag frågar igen, "vad gör du?" Jag klipper så att du inte spricker, svarar hon. Åh, kan ni inte dra ut den! Men det skulle den inte gilla sa hon. Sen vet jag inte, jag tar i med krafter som jag inte visste jag hade, och
22:31 kommer den här bajsiga saken ut.

Och såhär snygg blir man efter några dagars kämpande.

Blir sydd med 4 stygn utanpå och ett flertal enligt journalen inuti. Fastän jag ser jävlig känner jag mig pigg och helt klar i skallen. Som jag fattar nu att jag inte var. Säger till sköterskan att om vi hade haft rätt bil med oss hade jag velat åka hem nu! Men jag får först komma upp på BB, träffa barnläkaren och

Onsdagen den 11:e kl 13:00 åker jag hem, mot min egna säng!